Vi ska inte gå, vi ska springa genom livet

 Har du någonsin känt att du eller det du gör inte duger? Du försöker så himla mycket, du verkligen anstränger dig, men trots att du gör allting du bara kan, så räcker det inte till. Du känner dig otillräcklig. Man försöker oavbrutet söka bekräftelse hos andra om att man duger, man söker det genom konstiga saker, t.ex. att vara jävligt elak. Man känner sig utmattad, maktlös och helt ensam. Man tänker ”Det finns ingen som kan älska mig som jag är.” Det man egentligen längtar efter allra mest, blir det vi minst av allt drar till oss. Vi hindrar andra människor från att komma oss nära. Man avskärmar sig från andra människor, och hoppas samtidigt att man ska få vad man behöver!
 

Jag har gjort så jävla många misstag och fått tagit imot minst lika många. Men jag är trött på hur folk ser på misstag. Alla tjatar om att alla förtjänar en andra chans, hur ofta ger man det? ''Alla gör misstag'' som man själv säger, speciellt när man gjort ett eget. Jag förlåter lätt, ger folk chanser, men jag litar inte. Alla gör inte alltid rätt och det är jag väl medveten om och därför har jag ett lätt sätt att se på saker. När folk själva gör misstag kommer dem med "alla gör misstag" och "alla förtjänar en andra chans" men när någon annan gör ett misstag säger dom stick direkt!

 

 Man sårar varandra, man hugger knivar i ryggen, man kastar pil på känslor och gör fel. Men välkommen till verkligheten. Vi kan inte allt, vi vet inte allt och vi gör vad vi tror är bäst. Man gör ju inte det man tror är fel, eller hur? Man följer sitt hjärta, eller hjärna. Och antingen bär eller brister det, så är det helt enkelt. inget mer med det.
 
Därför har jag bestämt mig för att skita i allt det där, bortse från alla fel alla har gjort och bara acceptera att vi fan är mänskliga och alla gör ändå fel nån gång, mer eller mindre. Så jag ska ge andra chanser,tredje och fjärde. Jag ska förlåta och jag ska börja om.
 
för jag vet hur det är att göra ett misstag och sen bli dömd efter det o förlora dem man värdesatte högst!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0