Tack för att du finns

Du är så himla bra, vänder mig alltid till dig när jag är ledsen för det allra bästa stödet. Älskar att prata med dig, vi kan prata i timmar och du sitter alltid och lyssnar och tar in allt jag säger och verkligen försöker förstå mig och ge mig bra råd. Uppskattar dig så mycket och jag älskar att du alltid visar så stor uppskattning till mig. 

Idag var en jobbig dag för mig men nu är jag här och allt känns redan bättre, vi ska mysa hela dagen och ikväll ska vi spela Bingolotto , tack för att du är du. 




Svar på 3 bloggfrågor

Fråga 1 : Mår du dåligt just nu? du verkar så nere i det du skriver. ? 
Fråga 2: Vad är det värsta du har varit med om i ditt liv? 
Fråga 3: Varför tog du bort ditt långa blogg inlägg som du skrev igår? 
 
Som svar på frågan om jag mår dåligt så är väl svaret nej,mer nej än ja i alla fall, kanske någonstans mitt i mellan bra och dåligt. Jag har bara mått riktigt dåligt en gång och en period i hela mitt liv och det är också svaret på fråga 2. Det var ungefär 3 år sen när det hände lite för mycket saker på samma gång för mig,  det blev jobbigt och svårt att hantera alla förändringar som skedde i mitt liv, Mamma lämnade Pappa och flyttade ifrån huset och också ifrån oss, Lisa bodde i Stockholm så det var bara jag Mamma och Pappa, men kvar blev bara jag och Pappa. Hela vardagen förändrades helt, från att alltid ha kommit hem från skolan och ätit mat tillsammans med Mamma och Pappa så var det nu bara Pappa och jag, för mig kändes det som att det egentligen bara var jag, Jag kände mig ganska ensam faktiskt. Det blev bara värre och värre, jag tröstade pappa och fanns där så mycket jag bara kunde för honom, jag tänkte aldrig riktigt på hur mamma mådde, jag var bara så himla arg och besviken hur hon bara hade lämnat oss helt utan förvarning, jag såg det som att hon förstörde hela vår familj. Jag var aldrig hos mamma, jag trivdes inte jag längtade bara hem till det gamla vanliga, mitt hus där jag alltid har bott. Strax efter det här så blev jag också lämnad av min pojkvän, vi hade varit tillsammans 2 år ca, då blev det helt plötsligt dubbelt så ensamt, han var ju min trygghet under den här jobbiga skillsmässan. Jag var så ledsen och besviken på så många under den här tiden, från att haft det så bra, en helt vanlig familj och ett bra förhållande så var jag nu lämnad ensam, hade ingenting vanligt att komma hem till, visste inte om jag skulle vara hos mamma eller hos pappa, jag kände mig elak vad jag än valde, det blev tillslut att jag bodde hela tiden hos Pappa, jag stod inte ut att lämna honom så ledsen och ensam. Men varje dag saknade jag Mamma, jag berättade alltid allt för Mamma och helt plötsligt var hon någon helt annanstans. Jag gick från att vara ledsen till att vara arg, jag ville ge igen på alla som hade gjort mig så här illa, alla som hade lämnat mig så ensam med så mycket känslor, jag ville att andra skulle få känna det jag kände. Jag gjorde väldigt mycket dumma saker tiden efter det här, jag gick in i mycket förhållanden där jag inte ens var kär, bara för att kunna få göra slut, för att göra som han gjorde emot mig, så att de skulle få känna exakt det jag kände. Jag slutade prata med mamma för att hon också skulle få känna hur det kändes för mig när hon bara försvann. Idag ser jag allt på ett helt annat sätt, Mamma och Pappa är tillsammans igen, Lisa har flyttat hem och allt är som vanligt hemma igen, kanske till och med lite bättre, jag har träffat en ny kille som jag verkligen älskar och som jag värdesätter så himla högt, jag är fortfarande väldigt rädd, jag har svårt att lita på folk och är väldigt rädd för att bli lämnad ensam, det här känner säkert ganska många och det är nog normalt att bli så efter sån här händelser, jag vägrar att må så igen det gör jag verkligen. Jag vill vakna glad och jag vill somna glad, jag har bättre kontakt nu med mina vänner än någonsin, jag kan berätta allt för dom och de förstår mig verkligen. Just nu är mitt liv egentligen väldigt bra, jag ska verkligen försöka koppla bort all oro och bara tro på att det kommer vara så här bra med dom jag tycker om. Att jag inte kommer behöva bli lämnad sådär igen. 
 
Som svar på varför jag tog bort texten jag skrev igår var det för att jag kände att den var jävligt rörig och ingen skulle förstå ett ord av vad jag egentligen skrev, fick inte ut det jag ville få ut med den texten, jag skrev den sent igårkväll när jag var jävligt upprörd men det var ingenting speciellt och helt enkelt inte ens värd att lägga massa energi på. 
 
Hoppas ni anonyma fick svar på era frågor :) Just nu ligger jag hemma hos Bella, kom hit efter praktiken och då hade hon lagat mat åt oss, vegitariskt som vanlig men väldigt gott. Snart ska mamma hämta mig så ska vi åka och köpa hårfärg, mitt hår ser riktigt jävla förjävligt ut så det ska bli nice att färga det. 

-




RSS 2.0